Halva gurkan, en skål med rester, mackan till lunchlådan. Plastfolien är en självklarhet i många kök, men den används oftast bara en gång och slängs sedan. Bivaxdukar är ett naturligt alternativ som går att använda om och om igen. Och det bästa: de är enkla att göra själv, av tygrester och lite vax. Här är vår guide.
Ett gammalt knep i ny form
Långt innan plastfolien fanns behövde människor ändå skydda sin mat. Man använde tyg, vaxat papper, lock och blad. Bivaxdukar bygger på samma tanke: ett tyg som har dränkts in i vax blir tätt, lite klibbigt och formbart. Värmen från dina händer gör att duken mjuknar och formar sig runt en skål eller en ost, och när den svalnar håller den formen.
Dukarna har blivit populära de senaste åren, och de säljs i allt fler butiker. Men att göra dem själv är både billigare och roligare. Du kan välja tyg i de mönster och färger du gillar, och du ger samtidigt gamla tygbitar ett nytt liv.
Det här är bivaxdukar bra till
- Att täcka skålar med rester eller deg som ska jäsa
- Att slå in smörgåsar, frukt och grönsaker
- Att skydda en halv gurka, citron eller lök
- Att slå in ost och bröd
- Att göra en liten påse för nötter eller snacks
Och det här är de mindre bra till
Bivaxdukar tål inte värme och kan inte diskas varmt. Därför passar de inte till:
- Rått kött, rå fisk och kyckling, eftersom dukarna inte kan rengöras tillräckligt hett för att få bort bakterier
- Varm mat, eftersom vaxet smälter
- Mikrovågsugn och ugn
Till sådant är en låda med lock ett bättre val. Men till det mesta annat i kylskåpet fungerar bivaxdukarna utmärkt.
Det här behöver du
- Tyg av 100 procent bomull, gärna tunt och tätt vävt, som lakansväv eller poplin. Gamla örngott, skjortor och dukar fungerar utmärkt. Undvik syntetiska tyger och stickade tyger.
- Bivax, gärna i form av pastiller som smälter jämnt. Riv eller hyvla annars ett block till flagor.
- Kåda, till exempel kolofonium, om du vill att dukarna ska bli lite klibbiga och fästa bättre. Det är frivilligt, men gör stor skillnad.
- Jojobaolja eller en annan mild vegetabilisk olja, som gör dukarna mjukare och smidigare.
- Bakplåtspapper
- En plåt och ugn, eller ett strykjärn
- En tygsax, gärna en sicksacksax som gör att kanterna fransar mindre
- En pensel som du inte behöver till annat
Ett vanligt recept för en duk som är lagom klibbig är ungefär fyra delar bivax, en del kåda och en del olja. Men du kan börja med bara bivax och prova dig fram.
Säkerheten först
Vax är brandfarligt. Smält aldrig vax direkt på spisplattan och lämna det aldrig utan uppsikt. Använd hellre vattenbad eller ugnen på låg värme, och håll alltid koll.
Var försiktig med varmt vax. Smält vax kan ge brännskador. Låt barn vara med på klippandet och provningen, medan en vuxen sköter det varma.
Tänk på allergier. Vissa människor är allergiska mot bivax eller andra biprodukter, och kåda som kolofonium kan ge kontaktallergi hos känsliga personer. Har du eller någon i familjen allergier, gör dukarna utan kåda, eller välj ett annat alternativ.
Skydda underlaget. Vax är svårt att få bort från bänkar och kläder. Lägg ut tidningar eller bakplåtspapper, och använd gamla kläder.
Förbered tyget
Tvätta tyget först, utan sköljmedel, så att eventuella appreturer och smuts försvinner. Låt det torka och stryk det slätt.
Klipp sedan ut dukar i olika storlekar. Några bra mått att börja med:
- Liten, cirka 20 × 20 centimeter: till en halv citron, en lök eller en liten skål
- Mellan, cirka 30 × 30 centimeter: till smörgåsar, ostbitar och medelstora skålar
- Stor, cirka 35 × 35 centimeter eller större: till stora skålar, bröd och degbunkar
En sicksacksax gör att kanterna inte fransar sig lika lätt, men vaxet hjälper också till att hålla ihop tyget.
Metod 1: I ugnen
Ugnsmetoden är bra när du vill göra flera dukar på en gång.
- Sätt ugnen på låg värme, ungefär 80 till 100 grader.
- Lägg bakplåtspapper på en plåt och lägg en duk på pappret.
- Strö bivaxpastiller jämnt över tyget. Använder du kåda, krossa den till ett fint pulver och strö över lite av den också. Droppa några droppar olja här och där. Använd inte för mycket, det är lättare att fylla på än att ta bort.
- Ställ in plåten i ugnen i några minuter, tills vaxet har smält helt. Håll koll hela tiden.
- Ta ut plåten och bred snabbt ut vaxet jämnt över tyget med penseln, så att det täcker hela ytan. Ser du torra fläckar, strö på lite mer vax och sätt in plåten igen en kort stund.
- Lyft upp duken i två hörn medan vaxet fortfarande är varmt, och vifta den lätt i luften några sekunder. Den stelnar på nolltid.
- Häng upp duken på en klädnypa eller lägg den på ett nytt bakplåtspapper för att svalna helt.
Vill du blanda vax, kåda och olja i förväg kan du smälta allt i en burk som står i ett vattenbad i en kastrull, och sedan pensla blandningen på tyget innan det går in i ugnen. Burken och penseln blir svåra att göra rena, så använd dem bara till vax.
Metod 2: Med strykjärnet
Strykjärnsmetoden passar bra om du bara vill göra några dukar, eller om du saknar ugn.
- Lägg ett bakplåtspapper på strykbrädan eller på en tålig yta, och lägg tyget ovanpå.
- Strö bivax, och eventuellt kåda och olja, jämnt över tyget.
- Lägg ett nytt bakplåtspapper ovanpå.
- Stryk med strykjärnet på medelvärme, utan ånga. Vaxet smälter och sprids ut i tyget. För strykjärnet i jämna rörelser, och tryck lite extra där det finns torra fläckar.
- Lyft av det övre pappret och lyft upp duken medan den är varm. Vifta den lätt så att den svalnar.
Tänk på att strykjärnet inte ska komma i direktkontakt med vaxet, och torka av det noga efteråt.
Så använder du dukarna
Lägg duken över skålen eller runt maten, och håll om den med händerna en stund. Värmen gör att vaxet mjuknar, och duken formar sig och fäster mot sig själv och mot kanten på skålen. När den svalnar håller den formen.
Vill du slå in en smörgås, lägg den mitt på duken, vik in sidorna som ett kuvert och tryck till. Du kan också fästa duken med ett snöre eller ett gummiband om den inte håller själv.
Så sköter du dukarna
- Skölj i kallt eller ljummet vatten med lite milt diskmedel, och torka av försiktigt med en svamp. Varmt vatten gör att vaxet smälter.
- Låt dukarna lufttorka, gärna hängande över en diskställning eller på en klädnypa.
- Förvara dem svalt och platt, eller rullade i en låda. Håll dem borta från värme, som spisen eller en solig fönsterbräda.
- Fräscha upp dem. Efter en tid blir dukarna slitna, och vaxet kan få veck och sprickor. Lägg dem på ett bakplåtspapper i ugnen eller under strykjärnet en kort stund, så jämnas vaxet ut igen. Fyll på med lite nytt vax om det behövs.
Med god skötsel håller en bivaxduk länge, ofta i ett år eller mer. När den till slut är utsliten kan en duk av ren bomull och naturligt vax läggas i komposten, eller användas som tändpapper i braskaminen.
Små förändringar som gör skillnad
Att byta plastfolien mot bivaxdukar löser inte klimatfrågan på egen hand. Men det är ett av många små steg som tillsammans gör skillnad, och det är ett steg som är lätt att ta. Varje gång du använder en duk i stället för en ny bit folie sparar du lite plast, och du påminns om att det går att leva lite mer hållbart utan att det känns krångligt.
Och det finns en extra glädje i att öppna kylskåpet och se en skål klädd i ett vackert tyg, som du har gjort själv. Det doftar lite av honung, det ser fint ut, och det känns bra. Så plocka fram de gamla tygbitarna och sätt igång.
